Sorg och glädje

Helgen har varit fylld av både sorg och glädje.

Fredagen var mest sorg. For till Malå för att närvara vid min vän och grannes begravning och minnesstund. Tungt… både för att min vän gått bort, men även för att mina egna minnen om PE drogs fram igen. Vi passade även på att sprida ut askan efter PE också när vi ändå var på plats. Tänk, så lite det blir kvar av en människa….en urna med aska… Känns ändå skönt att det är bortgjort nu… att ha fått ett avslut…

Resten av helgen blev glädje. Stannade i Adak till på söndag hos min älskade vännina (vad skulle jag ta mig till utan henne?). Mycket prat, skratt, god mat och värme.

De flesta skratten blev åt hennes nyinskaffade hundvalp som hade energi för tusen. Runt, runt sprang den hela dagen innan den slutligen stöp när kvällen kom.

Yrvädret Ika

Tack käraste Y för en trevlig helg. Längtar tills du kommer hit.

 

Lugnt….

Händer inte så mycket just nu. …

Var på bio i söndags och såg Jägarna 2.

Fått upp hyllor i kontoret så snart kanske jag får nån ordning på alla saker som flyter omkring.

Regn ute….. vill helst kura ihop i soffan med en stickning….

Räntechock

Rensade bland gamla papper idag. Hittade några gamla låneavier.

  • Stadshypotek 1995: Ränta 14,18%
  • Bolån 1995: Ränta 12,43%
  • Banklån 1991: Ränta 19,00%

Att vi överlevde…..

Varför?

Varför är alla så rädda att prata med mig om PE? Är det av rädsla för att jag ska bli ledsen, eller vad?

Jag VILL prata om honom. Han var ju mitt liv, så han finns ju med i allt jag upplevt och gjort de senaste tolv åren. OK, jag kanske blir ledsen, kanske gråter en skvätt, men då är det bara att vänta tills det gått över. Det betyder inte att det är jobbigt för mig. Det är mer jobbigt när folk undviker att nämna hans namn… då känns det som han aldrig har funnits…

En människa dör först när ingen nämner hans namn längre….

Så var inte rädd för att prata med mig om honom.

Ny erfarenhet

Igår var det dags för en ny erfarenhet… svampplockning!

Har aldrig plockat svamp förr. Åtminstone inte svamp för att äta. Däremot, för flera, flera år sen, plockat för att färga garn med. Då var det ju inte så noga med om de var giftiga eller inte. Tvärtom, de giftiga gav de bästa färgerna.

Men nu var det alltså dags att prova på att hitta matsvamp. Min sons sambo drog iväg med mig för att plocka Karl Johansvamp. Hade inte hon följt med så hade jag nog blivit utan, för inte såg jag dom där de stod välkamouflerade bland stickor och strån. Däremot såg jag flera fina färgsvampar. Nåväl, fick ihop nästan en kasse full. Så om jag totalt försvinner från bloggen framöver så kan det ju bero på att det smög sig med någon dålig svamp ;-)

Svamp, svamp överallt

Dessa plockade jag inte, men vackra var de.

Jag ska fram med pinnen här!!!