Funderingar

Varför är en människa värd mindre än de saker han/hon äger?

Nu tänker jag på arv och arvskiften. Knappt hinner en människa dö innan de arvsberättigade är där och sliter och rycker i de saker/pengar den avlidne lämnat efter sig. Och märk väl, det är de mest värdefulla sakerna det blir bråk om – pengar, fastigheter, värdepapper m.m. (se bara vad som hände med  Burk-Kurt och Stieg Larssons arv) Vem bryr sig om småsaker när det finns miljoner att hämta. (i mina ögon kan ett foto vara mer värt än en fastighet) Vem tänker på den som lämnat detta liv? Vad var denne värd?????

När det finns ett arv att hämta då dyker gamarna upp. Dvs, de som aldrig brytt sig om den avlidne när denne levt, barn som aldrig hälsat på, övrig släkt som aldrig orkat lyfta luren och ringa och fråga ”Hur är det?” Vad är det som säger att barn alltid ska ärva? Är dessa alltid moraliskt arvsberättigade om de aldrig pratat/brytt sig om sina föräldrar på flera år?

Vi har nog alla upplevt detta i vår närhet – inom släkten eller bland våra bekanta. Har själv upplevt detta flera gånger i min bekantskapskrets – syskon som som blivit ovänner, övrig släkt som slutat prata/umgås med varandra. Varför måste människor bli så giriga och visa sina sämsta sidor när någon dör? Är detta att visa respekt och hänsyn mot den avlidne? Är detta vad han/hon hade velat? Var han/hon inget värd?????

Nej, det gäller nog att se till att den dagen jag reser vidare till min älskade PE att jag inte efterlämnar något värt att bråka om.

 

 

Sonens födelsedag

I går fyllde sonen år. Som vanligt är han jättesvår att ge presenter – han har ju allt.  Så efter mycket grubblande kom jag på det – jag for hem till dom och städade. Så då slapp han (dom) tänka på det när de kom hem från jobbet. Blev då uppskattat.

Bjöd sen sonen, hans sambo och hans svärfar (svärmor jobbade) på middag.

Men först hade sonen och jag hunnit vara och se den stora branden som härjade igår vid Kuusakoski. For upp på Bureberget och tog några kort.

Tur det blåste åt rätt håll

Favorit”rum”

I veckan var K’s svärmor och jag och handlade blommor. En del av resultatet syns här.

Nya kuddar till soffan införskaffades när jag var på I*A. Balkongen har verkligen blivit mitt favorit”rum”. Här kommer nog att tillbringas flera timmar i sommar – om vädret tillåter. Även gojan tycker om att vara på balkongen. När jag försöker ta in henne vägrar hon ;-)

Nu igen!

En del av er kanske minns att för x antal år sedan upptäckte vi ett getingbo under vårat altanbord. Eftersom det hade legat en duk över bordet så hade vi aldrig sett det, och inte hade vi reagerat över mycket getingar heller. Rena turen att ingen hade kommit åt det när vi hade suttit där.

Svartbygge sommaren 2007

Idag, när jag och sonen satt ute på min balkong och drack kaffe, upptäckte han hur en stor geting flög in under bordet som jag har ställt gojans bur på. Han kom ihåg boet från 2007, så vi började prata om det. Tittade sen efter och mycket riktigt.  Där fanns ett getingbo! Bordet har en låda och när vi drog ut den så flög en stor geting ut och inne i lådan låg resterna av ett litet bo. Måste varit drottningen som vi störde för det fanns endast en geting och boet var inte så stort.

Vilket magnifikt arbete!

Nästan så jag tyckte synd om drottningen att vi förstörde hennes fina arbete.

 

 

 

Skruvat

Söndagen ägnades åt en tripp till Haparanda för att införskaffa en hel del möbler och annat småplock till lägenheten. Släpen hade vid med oss för att rymma allt.

Tack och lov så hade värmeböljan gett sig, så man behövde inte må illa över att solen gassade ute när man själv var ”tvungen” att  vandra omkring på I*A.

Efter flera timmars handlande bar det av hemåt med fylld släp, många kassar och fleeeeeera kronor fattigare.

Väl hemma fick vi kalla in bärhjälp för att få in allt i lägenheten. ;-)

Måndagen vaknade jag till ett kaos. Det var I*A-kassar och grejor överallt. Bara att slänga sig över och börja skruva ihop. Hann med fyra Billybokhyllor, tre pallar och ett bord innan jag gav mig.

Ska bli en bokhylla till slut

Vaknade idag med värk överallt. Främst i händerna, ändå använde jag skruvdragaren där det gick.

 

Miniutflykt

Fredag eftermiddag hämtade sonen mig för jag skulle följa med på en skogspromenad med hunden. Efter den så körde vi runt och han visade mig en del fina platser i omgivningen.

 

Badplats vid Falmarksträsket

Skönt med ett dopp vid båthamnen efter skogspromenaden

Båthamnen

Äppelblommor (dålig mobilbild)



Cykeltur

Trodde att jag skulle vara helt utan ben idag, men konstigt nog har de klarat sig. Jag cyklade nämligen drygt 7 km igår!!!

Nu fnyser säkert PV (och många med honom) och tycker – ”Det var väl inget”, men för att vara jag, som inte rört en cykel på över 10 år, var det en stor bedrift (åtminstone i mina ögon).

Inte har jag någon modern cykel med X antal växlar heller. Nej det är mammas gamla trampcykel som gäller. Den är säkert många år äldre än vad jag själv är, men fullt fungerande ;-)

Cyklade ner till havsbadet och satt där en stund och njöt av sol, värme och havslukt.

Nu har jag inte 7 km till havsbadet, det är nog bara ca 2 km. De övriga km fick jag ihop pga att jag tog en annan längre väg tillbaka. Eftersom jag är nyinflyttad så gäller det att försöka orientera sig och se vad som finns här omkring.

Långgrunt! Om ni klickar på bilden så ser ni.