Länge sen…..

… jag skrev något här. Har inte haft någon ”blogg”-inspiration sista tiden. Det har mest känts som ”dagarna kommer, dagarna går”. ….

Få se nu… vad har hänt sen sist?

Ja, jag har ju börjat jobba. Fick ju ett jobb inne i stan där jag jobbar halvtid, tre dagar ena veckan och två dagar den andra veckan. Första tiden var pirrig. Ny bransch, nya rutiner men nu tror jag att jag har kommit in i det. Känns bra att ha ett ”fast” jobb så en del av ekonomin känns säker.  Har ju inte varit så ”fett” sen jag blev ensam…. man hade ju ställt in sig på två ”inkomster” och anpassat uppdragen via företagen efter det. Prioriterade att få vara tillsammans före en välfylld plånbok.

Min arbetsplats
Min arbetsplats

Nån semester har jag ju inte hunnit tjäna in, så jag har jobbat hela sommaren. OK, nån dag har jag tagit ut här och där och veckan före bröllopet var jag ledig… så ledig som man nu kan vara när man har eget företag.

En bil har jag också köpt mig. Måste ju kunna ta mig in till jobbet när busstiderna inte passade. Skönt att ha en egen bil så man slipper be andra (läs sonen) att bli skjutsad hit och dit. En frihetkänsla att bara veta att man har en bil så man kan fara dit man vill, när man vill. Nu är det bara att lära sig köra inne i stan, inte lätt för en adakbo som aldrig kört i stadstrafik. Finns ju inte så många trafikljus, rondeller och bilar i Adak/Malå :-) Nåja, skall väl lära mig det också … nån gång.

Min nygamla bil
Min nygamla bil

Körde ”hem” till Adak när det var filmfestivalen. Stod nog i en kvart utanför puben innan jag kunde förmå mig till att gå in…. saknade honom  i hörnet med sin gitarr… han skulle ju bara finnas där som alla år förut… Gick ändå ganska bra tills jag fick syn på detta….

Uppsatt på väggen inne på puben
Uppsatt på väggen inne på puben

… då började tårarna strömma…

Trots allt blev det en riktigt trevlig helg. Och tack snälla rara Y för sängplats, god mat , tröst och kramar när jag behövde det. Jag älskar dig!

Bröllop har det ju också varit i sommar. Sonen har äntligen gift sig med sin sambo sen tio år tillbaka. Ett vackert och underbart bröllop. Brudparet var så fina. Trevlig fest där man fick träffa hela släkten som man inte sett på länge. Roligast var nog att få träffa min bror som jag inte träffat på två år. Speciellt med tanke på att han var med om en svår trafikolycka i vintras. Fick ju också träffa mitt ”barnbarn” en mysig liten kille.

Brudparet Renström
Brudparet Renström

En del nöjen och restaurangbesök har också hunnits med under den här tiden. När jag fyllde år fick jag av sonen med sambo en biljett till Rock’n Roll On Tour med Brolle i Bursiljum. Helt underbart uppträdande. Har ni chansen att se detta så missa inte den.

Skellefteås största bulle?
Skellefteås största bulle?
Wienerschnitzel i Uttersjöbäcken
Wienerschnitzel i Uttersjöbäcken
Räckmacka på Café Kajutan
Räckmacka på Café Kajutan

 

 

Yrvaken…

En yrvaken goja tittade på mig och funderade om det hade snurrat om för matte totalt, när jag väckte henne strax före kl 07:00. Hon som alltid brukar få sova till efter kl 9:00.

Ja, det blir nya tider för henne med….

Och ensamma dagar….

Hur ska jag döva mitt samvete? Gojan som är van att alltid ha någon hemma hos sig om dagarna och slippa sin bur…..

Nån där uppe måste gilla mig….

I morgon ska jag vara första dagen på mitt nya jobb. Ja, egentligen är det bara en introduktionsdag där jag ska gå igenom vad jag ska göra med den vars jobb jag ska ta över.

Pirrigt!!

Känns verkligen gruvsamt. Jag har ju inte haft en anställning sen 2007 . Jag har ju jobbat inom mitt företag förstås, men det är inte riktigt samma sak. Där är jag ju min egen chef med egna arbetstider och inga andra jag behöver ta hänsyn till.

Jobbet (halvtid) är på ett byggföretag inne i stan, där jag ska sköta bokföring och löner m.m. Alltså sånt som jag redan gör, men det är ju en helt ny bransch att lära sig, nya rutiner och nya människor. En bil måste jag nog också skaffa mig så jag tar mig in på jobbet. Jag som hade hoppats att jag skulle klara mig utan … den kostar bara pengar och medför bekymmer, men, men….

Fattar inte vilken tur jag har haft med jobb. Först fick jag en ny kund där jag jobbar några timmar i veckan via företaget. Ett toppenjobb, jobbar som och när jag vill och jättetrevliga uppdragsgivare. Synd bara att det är så långt…. ca 100 meter. Jag ser det från balkongen :-)

Foto tagit från balkongen. Vid röda pilen jobbar jag.

Sen nu detta jobb i stan! Tänk att de ville anställa mig! En 55+ are! Oj, oj, hoppas nu bara att jag inte gör dom besvikna….

Kan inte hjälpa att jag tänker på denna låt (om än inte allt i texten stämmer).

Nervös…..

 

 

Genminne?

Satt framför TV’n, med gojan som vanligt på axeln. Slötittade medan jag läste en tidning. Plötsligt flög gojan iväg, skrikande, varningsrop!  Förundrande tittade jag upp och undrade vad som hände. Jo, det var ett inslag i Rapport om havsörnar. Antagligen hade de visat örnarna och gojan fick syn på dom.

Hur kan hon veta att örnar är farliga?  Hon som är född i fångenskap och aldrig utsatts för faran av rovfåglar.

Det var likadant när vi bodde i Skåne. När vi var ute och gojan var med oss i sin utebur kunde hon ibland ge upp ett varningsrop. När vi då tittade upp mot himlen så kunde det finnas en liten, liten prick högt uppe…. en glada! Hur visste hon att det var en rovfågel när inte ens vi kunde urskilja vilken fågel det var? Aldrig att hon reagerade för skator, kråkor, fasaner eller tranor!

Sitter det i generna?